Jag är lyckligt lottad…

Trots allt så ser jag mej som lyckligt lottad, jag har min fantastiska flock som livskamrater. Jag har goda vänner, mat i magen och tak över huvudet.

Allt kunde varit så mycket värre. Fler vänner kunde ha svikit när det var som tuffast, jag kunde ha förlorat mina älskade hundar. Jag kunde ha förlorat bruket av mina ben den där dagen i augusti 2008. Visst är de flesta dagar en kamp mot ständig smärta men jag vinner den kampen varje dag bara för att. Många tror att jag är hård, kall och empatilös, en biterfitta som hatar hela världen, men detta är väldigt långt ifrån sanningen. Jag har bara lärt mej av den tuffaste läraren av alla, själva livet, att inte ge upp. Att kämpa för det som är viktigt för mej men också att inte slösa energi på saker jag inte kan förändra.

Jag står fortfarande för det jag tror på men jag har lärt mej att låta andra stå för sitt. Numera är jag så otroligt trött på intriger, lögner och skitsnack bakom ryggen att jag förlorat hoppet om ett samarbete runt vår älskade Tyska Spets i Sverige. För mej känns det som om var och en får gå sin egen väg så går jag min. Min tid av medverkan i diverse diskussioner är och ska förbli avslutad. Jag är iaf djupt tacksam för de sanna samarbetspartners och vänner jag har och jag skulle försöka ta ner månen för er om ni behövde den.

MEN nu är det slut med att tollerera dumheter från de som dragit nytta av mej och sen skrattar bakom ryggen. Tyvärr har ni lärt mej att aldrig lita på någon som har något att vinna på min vänskap, någon som bara vill dra fördel och inte ger tillbaka. Jag tackar er för den läxan, den ska inte glömmas.

 

 

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *